en väg tillbaka

Hur blev det redan den femte. Ångest. Fick paket på posten men blev inte glad. Konstigt. Det var svinkallt idag. Så kallt att det värkte i huvudet benen domnade bort mobilen dog. Det var i alla fall blå himmel. Känner mig fortfarande avdomnad inte le inte skratta. Inte gråta. Skulle vara så skönt att bara få gråta, ha en känsla, en frustration. N å g o t. Men ingenting. Jag är tom. Undrar om det är en försvarsmekanism. Att inte känna allt det där som finns inuti, för att det är för mycket. Skulle kanske drunkna. Skriker efter sällskap vid middagsbordet varje kväll varje lunch varje morgon. Är så ensam som jag aldrig varit. Blir undviken utan anledning. Tomheten blir större. Orklös.

Vill bara ligga på soffan hela dagen och stirra i taket.