fjärde januari

Ska jag verkligen låta detta bryta ner mig. Förstöra mig från insidan ut. Bit för bit ta bort den lilla bit jag har kvar av lycka, mitt lilla hopp att det faktiskt kommer bli bra. Varje dag nu är en ny kamp. Det känns som att varje gång jag går och lägger mig har jag misslyckats. Kanske därför jag har vänt på dygnet nu. Sitter uppe länge länge och hoppas att kanske bara kanske så kan det bli något meningsfullt av den här dagen ändå. Kanske blir det inte ännu en dag på 29 kvadrat.

När solen går ner och mörkret faller, faller även jag. Det är som att när inte ens ljuset kan hålla mig sällskap längre blir jag desto mer ensam. Som att dagen är slut, det är över, jag misslyckades. Igen.
Allmänt | |
Upp