Försöker omfamna tanken att det är ett nytt år. Att det är 2017. Att 2016 aldrig kommer tillbaka. Hur mycket jag än försökte stanna i det året, inte låta tiden gå, rinna genom mina händer, så gjorde det det. Rann. Så jävla fort också. Jag tänker på hur längesen jag var sjutton och att jag fortfarande inte känner mig klar. Jag känner mig inte klar med sjutton eller arton eller nitton. Jag hann inte med. Jag hann inte utvecklas, känna in min egen ålder, innan det var just det, ett nytt år. Ett till år, ännu ett jävla himla år. Vad spelar det för roll när det bara kommer nya hela tiden. Nytt år nya möjligheter sägs det men jag ser bara meningslöshet. Försöker se meningsfullhet.