Igår gick jag ut genom dörren. Flera kilometer till och med. Skogen var tyst stilla täckt av frost. En guldig sol lös stark och i mina ögon skapade den en slags lycka. En typ av verklighetsuppfattning som fick mig att landa. Om så bara lite. Men idag var himlen utan en endaste liten blå springa. Det gråaste tjockaste molntäcket mänskligheten skådat. På 29 kvadratmeter har jag stannat. Antar att det inte är för sent än. Att gå ut alltså.